Ramón Pérez Cortés
Hur små samhällen kan vända utmaningar till möjligheter genom till exempel nationell äldreomsorg
Varför skulle detta fungera
Fram till idag har många kommuner, oavsett storlek, arbetat utifrån principen att de själva ska kunna hantera alla sina välfärdsåtaganden. Detta har lett till en situation där små kommuner med färre än 15 000 invånare ändå förväntas tillhandahålla samma nivå av tjänster som större, mer resursstarka kommuner. I praktiken har detta inneburit att många mindre kommuner kämpar med att uppfylla sina åtaganden inom välfärden trots begränsade resurser och en krympande befolkning.
För att möta dessa utmaningar behöver vi utveckla ett nytt sätt att se på kommunernas ansvar, ett som tar hänsyn till ett nationellt perspektiv snarare än enbart det lokala. Detta innebär att vi behöver betrakta välfärdsuppdraget som något som kan lösas gemensamt genom samarbeten mellan kommuner, där små kommuner inte behöver ta på sig hela bördan själva. Den nya socialtjänstlagen öppnar upp för ett bredare synsätt och uppmuntrar kommunerna att blicka bortom sina egna gränser och se hur samverkan över kommungränserna kan skapa bättre förutsättningar för att möta framtidens utmaningar.
Demografiska förändringar, som en åldrande befolkning och urbanisering, ställer krav på nya strategier för att säkerställa att hela Sverige ska ha möjlighet att leva och utvecklas. Genom att se äldreomsorgen och andra välfärdstjänster ur ett nationellt perspektiv kan mindre kommuner hitta nya sätt att bidra till välfärdsuppdraget,
samtidigt som de får bättre förutsättningar att klara sina egna behov. Att omstrukturera kommunala ansvarsplattformar och arbeta tillsammans i ett nationellt ramverk kan vara en nyckel för att möta både ekonomiska och demografiska utmaningar, och säkerställa en rättvis och hållbar välfärd för alla, oavsett var i landet de bor.
Utvecklingen av nya arbetsmetoder och organisationsformer för välfärdstjänster, såsom äldreomsorgen, i ett mindre samhälle behöver inte nödvändigtvis betyda sämre ekonomiska förutsättningar. Tvärtom kan mindre samhällen utnyttja sin flexibilitet och närhet till invånarna för att bli pionjärer i innovativa omsorgsmodeller. Genom att omstrukturera sina tjänster och effektivisera sin organisation kan mindre kommuner inte bara hantera sina egna behov, utan också bidra till nationella lösningar på välfärdsfrågor.
Ett möjligt scenario är att ett mindre samhälle satsar på att utveckla högkvalitativa äldreomsorgstjänster och erbjuder dessa till större och mer resursstarka kommuner som har brist på vårdplatser. Detta skulle inte bara hjälpa den lokala ekonomin, utan också göra mindre kommuner till attraktiva alternativ för äldreomsorg, där livskvaliteten kan vara högre tack vare en mer personlig vård och närhet till naturen.
Varför skulle detta fungera
- Nationell samordning: Äldreomsorgen ses ofta som ett kommunalt ansvar, men med den demografiska förändringen i hela Sverige skulle det vara logiskt att betrakta äldreomsorgen ur ett nationellt perspektiv. Rikare kommuner med platsbrist skulle kunna samarbeta med mindre kommuner som har tillgång till mark och resurser för att bygga eller driva äldreboenden. Detta skulle skapa en win-win-situation där stora kommuner kan avlasta sina system och mindre samhällen kan skapa arbetstillfällen och nya ekonomiska möjligheter.
- Förbättrade tjänster genom specialisering: Mindre samhällen kan fokusera på att specialisera sig på vissa typer av äldreomsorg, till exempel demensvård eller rehabilitering, och erbjuda dessa tjänster på nationell nivå. Genom att utveckla spetskompetens inom vissa områden kan de mindre kommunerna bli ledande och attrahera både invånare och vårdgivare från hela landet.
- Nyttjande av landsbygdsresurser: En annan aspekt är att små kommuner ofta har tillgång till mark och naturresurser som kan användas i omsorgsverksamheter. Genom att till exempel bygga äldreboenden i naturnära miljöer kan de erbjuda ett alternativ till storstadens trängsel och stress, vilket kan vara attraktivt för många äldre.
- Digitalisering och distanslösningar: Med den teknologiska utvecklingen kan många välfärdstjänster erbjudas digitalt eller på distans, vilket kan vara kostnadseffektivt för små kommuner. Telemedicin, digital tillsyn och distansvård kan möjliggöra högkvalitativ vård utan att det kräver stora personalresurser eller höga kostnader.
Fördelar
- Ökad ekonomisk stabilitet: Genom att skapa tjänster som lockar kunder från större kommuner kan mindre samhällen öka sina intäkter och säkerställa långsiktig ekonomisk stabilitet, istället för att vara beroende av nedskärningar och neddragningar.
- Nationell samverkan: Ett sådant system skulle också främja samarbete mellan kommuner på nationell nivå, där små och stora kommuner kan samarbeta för att lösa gemensamma utmaningar. Detta skulle innebära att välfärdsfrågor inte längre ses som enbart lokala, utan som nationella, vilket ger större möjligheter för samordnade och långsiktiga lösningar.
- Minskat tryck på storstäderna: Genom att sprida vårdbehovet över flera regioner kan man minska trycket på storstädernas äldreomsorg och ge mer utrymme för städerna att fokusera på andra välfärdsutmaningar.
Utmaningar
- Behov av nationella riktlinjer: För att detta ska bli möjligt behövs det nationella riktlinjer och system för att säkerställa rättvisa och samordnade insatser. Det kan kräva att staten går in och omorganiserar vissa delar av äldreomsorgen för att göra det mer sammanhängande på nationell nivå.
- Logistik och finansiering: Att flytta äldre från större städer till mindre samhällen kan kräva komplexa logistiklösningar och säkerställa att det finns tillräckligt med resurser på plats. Det skulle också behövas ett solidariskt finansieringssystem för att större kommuner ska bidra till finansieringen av de tjänster som erbjuds i mindre kommuner.
Sammanfattning
Mindre samhällen kan vända utmaningen med avfolkning och ekonomisk stagnation till en möjlighet genom att specialisera sig inom välfärdstjänster och erbjuda dessa på nationell nivå. Genom att utveckla äldreomsorgen och använda nya arbetsmetoder och organisationsformer kan dessa kommuner inte bara säkra sin egen framtid utan också bidra till lösningar för hela landet. Detta skulle innebära ett skifte i hur vi ser på välfärdstjänster, där de ses som en gemensam nationell resurs snarare än enbart en kommunal angelägenhet.