Jag beskriver hur omsorgens existentiella och relationella dimensioner har trängts undan till förmån för medicinska rutiner och administrativ kontroll. Undersköterskornas och vårdbiträdenas yrkeskunskap har marginaliserats, samtidigt som sjuksköterskor, läkare och administratörer har fått större inflytande. Bemanningsmodeller och kvotsystem har omformat omsorgen till en mekaniserad process där personalen allt oftare tvingas välja mellan att hinna med eller att ge den tid och närvaro som omsorg faktiskt kräver.

Boken är en uppgörelse med en äldreomsorg som gått vilse, men också en vision om vad den kan och borde vara. Jag argumenterar för en strukturell omdaning där omsorgens värde åter sätts i centrum. Det handlar om att förändra finansieringsmodellen, ge undersköterskor tillbaka sin yrkesstatus och se äldreomsorgen som en självklar del av samhällets grundläggande välfärd. "Vart tog äldreomsorgen vägen?" är inte bara en kritik av dagens system. Det är också en uppmaning att våga förändra, för vi har kunskapen och engagemanget som krävs. Frågan är om vi har modet.