Kronocentrism inom äldreomsorgen

Utgångspunkten att vi inom står inför individer, som inte förstår sin samtid för att de slutat vara en del av den, är ganska vedertaget inom äldreomsorgen. Föreställningen är att vi står inför personer som på ett eller annat sätt inte längre är delaktiga i samhällslivet och därmed har per definition en förlegad uppfattning om vad som är majoritetens samtid.

Begreppet har sitt ursprung i den socialantropologiska termen för etnocentrism. Begreppet etnocentrism innebär att vi tenderar oftast att bedöma andra kulturer utifrån ens egna kultur normer och värderingar, vilket kan leda till att man ser sin egen kultur som överlägsen eller normativ. Det kan begränsa förståelsen av andra kulturer och leda till fördomar och missförstånd. ursprung i den antropologiska terminologin för etnocentrism.

En tillämpning av begreppet inom äldreomsorgen skulle innebära att vi anser oss ha tolkningsföreträde och översätter äldre människors sätt att uppfatta sig själva utifrån vårt eget perspektiv om samtiden vi lever i. Vi skulle därmed alltså ta för givet att de värderingar, som vi strukturerar vår verklighet med, är de som också gäller för de äldre personer vi har framför oss.

Vid ett tillfälle, under det fältarbete jag genomförde bland äldre i mitten av nittiotalet, talade en informant för mig att hon inte blev förstådd alls. Hon var åttiofem år gammal och personalen envisades med att hennes vackra, enligt henne, kökslampa i plats inte var särskild omtyckt av personalen från hemtjänsten. De envisades, menade hon också, på att plocka fram hennes kopparkärl som om de vore världens vackraste saker. Jag frågade varför hon inte tyckte om om kopparkärlen. Hon svarade att hon hade ägnat tillräckligt med tid och liv med att göra de rena när de sotades ned av vedspisen som de hade där hon som barn blev tvungen att börja jobba på. Hennes upplevelse av det som vi uppskattade som vackert var att det var något jobbigt och svårt att hålla ren. Men plast, sade hon, när plasten kom då fick vi färger och glädje in i våra hem. Jag älskade den där kökslampan som den finaste apelsin jag någonsin haft. Det handlade om en stor kökslampa i runda former som påminde om en halv apelsin i vacker orange. Hon kände sig kränk men sade aldrig något för att det kunde hända att de slutade göra ren den, menade hon.

Exemplet, i sin enkelhet, beskriver personalens tolkning av vad de ser som åtråvärd och även om kärlen inte är moderna så är de vackra i den nya innebörden vi ger dessa. Men för informanten fanns det inget vacker utan en beskrivning av en tid hon inte ville kännas vid.

Kronocentrismen skulle man kunna säga är den rätten man tar sig att översätta omvärlden ur ett samtidsperspektiv och värdeladdad denna beskrivning med sociokulturella värden som samtiden uppfattar som viktiga. 

Tecknande av en livshistoria utifrån ett kronocentriskt perspektiv, i syfte att skapa individualiserade tjänster för äldre personer, torde betyda att vi per definition inte skulle lägga vikt vid episoder eller moment som vi själva inte tycker är nödvändiga. Utan att fördjupa oss i hur en äldre person har sett på de episoder som individen själv anser vara av vikt. 

Detta kan innebära moment som finns på ett djupare plan och som innebär bemötande instanser såsom förlopp, tacksamhets principer, skuldkänslor, förhållning mellan man och kvinna, förhållning till sjukdomar eller sjukdom över huvud taget. Det kan innebära att bemötande blir lidande och begränsas till ett möte av den äldre medborgare med en yngre person, där den äldre står i beroendeställning dessutom för att få fortsätta finnas till. Förutfattade meningar och föreställningar riskerar därmed att skapa avgränsningar som hindrar jämvikten i de relationer som förväntas skapas för tillhandahållande av en god omsorg.