Triangulering är en metod för att skapa helhetsförståelse i komplexa verksamheter, där många perspektiv, roller och uppdrag samverkar. Inom äldreomsorgen använder vi triangulering för att säkerställa att lagstiftningens krav (verksamheten), våra strukturella val (organisationen) och våra praktiska förutsättningar (funktionerna) hänger ihop och förstärker varandra.

Triangulering innebär att vi analyserar varje område för sig – verksamhet, organisation och funktion – men framför allt deras inbördes relation. Vi ställer frågor som:

• Stödjer vår organisation det vi är skyldiga att göra enligt lagen?

• Har vi de funktioner som krävs för att verksamheten ska kunna utföras i praktiken?

• Förstår medarbetarna hur deras roll hänger ihop med helheten?

• Är det vi gör faktiskt det vi tror att vi gör – och det vi är ålagda att göra?

Genom att jämföra lagkrav (vad som ska vara), faktisk praktik (vad som görs) och personalens erfarenheter (hur det upplevs) får vi ett tredimensionellt synfält. Vi kan då upptäcka glapp, överlappningar eller missförstånd som annars förblir osynliga.

Triangulering är därmed inte en modell för kontroll – utan för förståelse och förbättring. Det är ett sätt att synliggöra verkligheten så att den går att arbeta med. I en tid där äldreomsorgen pressas mellan regelverk, ekonomiska ramar och mänskliga behov, ger triangulering oss möjlighet att se klart, tänka systemiskt och agera klokt.